Bergodalbanan

Vilken jäkla bergodalbana dessa dagar har varit. 
Så många känslor på en och samma gång. Enorm lycka, panik, glädje, oro och rädsla. Plus att kroppen är öm efter en förlossning och trött efter lite för lite sömn. 
Lära sig ta hand om ett barn och förstå signaler och kunna agera utifrån dom. Man vill mer än allt annat göra rätt så att hon är nöjd. 
Har kämpat med amningen och hoppas att det man gör och lyckas med är tillräckligt. 
I morgon är det hembesök från barnavårdscentralen och jag hoppas inte på nått annat än att de ska säga att allt verkar va bra med vårt lilla liv så man kanske kan försöka slappna av lite mer och njuta desto mer av detta som alla jämt säger!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0