Carulajn

Egentligen borde jag ju blogga lite duktigare nu men är fortfarande så lost på rutiner så det glöms bort hela tiden. 

Jul, födelsedag och nyår har så himla snabbt flugit förbi och nu är det de grå tråkiga månaderna kvar innan våren kommer. 

Första julen och nyår med vår lilla Vida. Det har känts märkligt men väldigt mysigt!

Vissa dagar kan kännas lite tunga.

Det är ofta jag förväntat mig en överväldigande lycka men för det mesta känns det normalt (eller hur man nu ska säga) 

Missförstå mig inte, jag känner en enorm kärlek för Vida, men det är så många som beskriver en oerhörd kärlek och lycka som om den inte är från denna världen. Kanske har jag redan sen innan varit lyckligare än de som känner så eller så infinner sig den övernaturliga lyckan senare, vad vet jag...? 

Sen saknar jag rutiner. Fast samtidigt längtar jag efter spontanitet. Lite frustrerande. För nu har man världens bästa ursäkt att bara ta det lugnt och ha det himla mysigt hemma, vilket vi har väldigt ofta. Men sen har vi ju alltid varit såna som alltid vill och gör väldigt mycket hela tiden och det saknar jag lite... Ska försöka mig på en liten bussfärd snart så kanske man vågar bli lite mer spontan! 

Dagarna blir iaf bättre och bättre känns det som. Man kommer in i det lite bättre varje dag! Började skriva detta i förrgår (ja jag glömmer ju bort att fortsätta efter att man blir avbruten av div sysslor) och idag känns bättre än igår som kändes bättre än i förrgår! Alla gånger hon ler och skrattar gör så otroligt mycket. När hon är ledsen och blir glad när man tar upp henne. Eller när man vaknar på morgonen av att hon glatt ligger och gör massa söta ljud och skiner upp när hon ser en. 

Då känner man ändå lite av den där övernaturliga lyckan man hört om... För hon är ju faktiskt det bästa jag någonsin gjort