Fullbordad paella
Igår var det tjajmiddag. Alla musslor samlade, paellan var fullbordad och lyckan fullständig.
Man kan lätt glömma att uppskatta de saker man ibland tar för givet.
En vän som ringer, bara för att höra hur det är.
En pojkvän som kliar en på ryggen då han ser att man har svårt för att somna.
Eller något så enkelt som frihet på en cykel.
När jag var liten var jag väl inte den mest populära kulan i kulpåsen.
Vissa dagar (om den var någerlunda bra) kände man sig som en hyffsad andrasortering.
Idag är det annorlunda.
Jag kunde aldrig tro att jag en dag skulle ha så fantastiskt fina personer i mitt liv som jag faktiskt har.
Ibland måste man kanske ha upplevt dagar som en hyffsad andrasortering för att uppskatta en helt vanlig extraordinär förstasortering?
Och varför har jag ingen bild på oss alla tillsammans!!??
Oacceptabelt!!
Dä ä du värd!! :-)
Du har alltid varit min förstasortering.
+ Livet blir bättre efter 24. I tell ya! Sen fortsätter det i den riktningen tills du blir pensionär. Då är det som i Sims när behovsstapeln strålar i silver och du kan gå på stan hur länge som helst utan att behöva åka hem för att äta, kissa, sova eller bada för du är alltid lycklig och nöjd med livet.
(Eller är det bara det att du inte känner av kroppens behov? Därför äldre bara äter kakor, kissar på sig, somnar på en parkbänk/kyrkobänk och luktar illa?!)... Eh.. vad fan.. Godnatt!
<3 slår ett slaf för gruppbild?
