Trött jäkla vecka
Jag skulle ju inte bli en sån som gnällde när jag fick unge... Men det bubblar över så jag kan liksom inte riktigt hjälpa det. Fast det är ju inte pga henne det bubblar över så då är det ju okej tänker jag.
Efter slit med amning som nu ordnat upp sig har anse fått ta tag i det sista i huset. Det "sista" i huset var en hel del. De senaste tre dagarna har han kämpat som en galning med städning och sorterat ut och slängt allt vi inte ska ha med oss till lägenheten.
Han har kommit hem jättesent helt slutkörd och jag har känt mig totalt maktlös som bara kunnat sitta hemma utan att hjälpa honom.
Så idag skulle vi besiktiga huset klockan tio. Men inatt kände jag mig lite hängig och märkte att min puls låg på härliga 45 slag per minut. Efter 45 minuter i kö till 1177 vaknade jag av att någon hojtar i mitt öra. Jag hade lyckats somna med telefonen i örat.
Den hojtande damen rådde mig att åka till akuten.
Så där satt vi inatt ett par timmar, men som tur var såg allt fint ut och vi fick åka hem! Tydligen kan så låg puls förekomma och på mig var det ingen fara. De var så himla snälla och skyndade sig väldigt mkt när de såg att jag hade både nyfödd och en slutkörd man med mig. De ordinerade vila och uppassning och tittade menande på anse, vilket fick mig att vilja skalla dom till nordpolen. Men anse log bara mot henne och sa att han gjorde så gott han kunde.
Så tillbaka till besiktningen, då vi inte fått sova alls ringde vi i morse och bad om att få göra det lite senare idag. Tyvärr fanns det noll förståelse och vi höll på att bryta ihop av trötthet och uppgivenhet. Som tur var löste det sig då de på godset hade en extranyckel och de kunde åka ut till huset samtidigt som besiktningen skulle göras (av helt andra människor som bara håller i just uthyrningsbiten)
De andra nycklarna lämnade vi till de nya hyresgästerna i Lomma för två timmar sedan.
Så nu är det ett avslutat kapitel. Det är bara ett släp med saker som ska tas hand om sedan är det SLUT!
Och som grädde på moset märkte vi igår kväll att smila har fått loppor. Så nu måste vi försöka sanera hela lägenheten...
Dessa dagarna har varit äckligt tunga men nu ska vi fanimej försöka ha en jäkligt skön helg, slappa, se film, kanske till och med våga sig på ett halvt glas vin och beställa hämtmat!
Bergodalbanan
Vilken jäkla bergodalbana dessa dagar har varit.
Så många känslor på en och samma gång. Enorm lycka, panik, glädje, oro och rädsla. Plus att kroppen är öm efter en förlossning och trött efter lite för lite sömn.
Lära sig ta hand om ett barn och förstå signaler och kunna agera utifrån dom. Man vill mer än allt annat göra rätt så att hon är nöjd.
Har kämpat med amningen och hoppas att det man gör och lyckas med är tillräckligt.
I morgon är det hembesök från barnavårdscentralen och jag hoppas inte på nått annat än att de ska säga att allt verkar va bra med vårt lilla liv så man kanske kan försöka slappna av lite mer och njuta desto mer av detta som alla jämt säger!
Obeskrivligt
Den 17 november kl 21.54 föddes vår lilla dotter. 47 cm och 2855 gram.
Vida Rosemarie Marin.
En sån liten plutt. Och allt känns så märkligt. Verkligt och overkligt på samma gång.
Förlossningen gick supersnabbt. Hade haft värkar från fyra på eftermiddagen ungefär. Inte så det gjorde extremt ont, men precis innan vi åkte in och från bilen in till bb kändes värkarna en ändå hel del. Kom in till bb i Malmö vid strax innan tio och inte ens en timme senare var hon född.
Går inte att föreställa sig hur nått sånt skulle vara, men det var utan tvekan det sjukaste jag varit med om i hela mitt liv.
Vi åkte till patienthotellet i Lund efter förlossningen där vi stannade tills idag.
Skönt med stöd från barnmorskor och läkare men oerhört skönt att komma hem! Särskilt när man möts av en välpyntad lägenhet med girlanger, ballonger och banderoll. Matte o Maria kan va de finaste i världen.
Så nu ska vi bara chilla, få finbesök av släkt och vänner och vänja oss vid att vara en liten familj!
Hon är så liten så jag dör lite
Spontanmåndagen
I måndags kväll kom vi på iden att försöka va lite spontana. Så det blev både besök på hai och bio!
Här är Bullen o jag vecka 37 från i måndags kväll!
Det kan ju va så att det inte blir så lätt att göra det inom det närmsta.
Men vi hade supermysigt, vi åt så vi i stort sett somnade vid bordet av matkoman.
Sen ville jag ändå ha nått gott till bion så det blev en påse bilar!
Vi såg filmen interstellar som vi båda tyckte va riktigt bra! Anse hade dock superlåga förväntningar eftersom han tyckte trailern verkade b. Jag blev överraskad över att den var lite flummigare än jag väntat mig, men det gjorde mig inte sådär jättemkt som tur var!
Idag blir det städdag ute i huset... Ser jag fram emot nått enormt ju.
Flyttstäd kan va nått av det värsta som finns. Men vi ska packa lite varm choklad/kaffe och mackor så kanske det känns lite roligare. Och lite bra musik. Då går det väl kanske...
Blä....
Här är Bullen o jag vecka 37 från i måndags kväll!
Tidsfördriv
Nästan två veckor hemma och nu börjar jag försöka komma på bra tidsfördriv när alla flyttlådor är uppackade.
Och en sådant här litet gulligt babynest sydde jag igår! Blev över förväntan, kommer nog funka super i barnvagnen, soffan och sängen! Sydde en amningskudde också fast har kvar fodral att sy.
Tyvärr är folk som bekant ofta upptagna så jag får ibland försöka roa mig själv.
Tvn är ju alltid bra tidsfördriv men man får ju inte ur nått av det direkt... Jag älskar listor och det är ju faktiskt ett bra sätt att fördriva tid på.
Jag har kommit på en hel del att skriva på denna tidsfördrivslista, men har ni några bra idéer på lur så bring it!
Det måste dock vara billiga eller helt gratis gärna
Här är min tidsfördrivslista
Sy
-fodral amningskudde
-påslakan
Låna böcker & tidningar att läsa
Packa bb-väska
Baka
Göra Matlådor
Måla/rita
Promenader
Planera matschema
Pyssla
-ej reklamskylt med magnet
-bodys från babyshower på vägg eller i ram
-hitta/välja foto till babyrum
Ansiktsmasker
Hårinpackningar
Pedikyr/manikyr
Gravidyoga
Andningsövningar
Fotografera
Amningsmode idéer kollage
Åh! Får kanske åka till stoff o stil och hitta roligt tyg att sy i...!
Malmöbo igen
Jag vet knappt vart jag ska börja.
Det är så jäkla skönt att bo i Malmö igen!
I en varm och skön lägenhet. Ingen fukt, inget som håller på att falla samman, ingen dyr jävla elräkning som gått till att få upp temperaturen till 18 grader typ.
Jag kan gå barfota, i tunna byxor och linne!
Jag kan slötitta på vanlig tv utan att internet tar slut och tv-bilden blir svart och tyst.
Duscha varmt och länge! Inget kvavt sovrum utan ventilation, utan ett skönt sovrum med syre i!
Och jag kan bussen till centralen på åtta minuter, nå Gustav på tio och komma till jobb på tretton minuter.
Behöver jag säga att jag är lycklig?
Nått av det bästa är att jag återfått något jag under ångest saknat, min vigselring!! Trodde aldrig jag skulle få se den igen, men anse hittade den när han monterade ner vår säng. He is the man.
Så nu är nästan allt iordning. De sista flyttlådorna ska ner i källaren och barnrummet ska få upp lite hyllor och annat fint på väggarna!
Tyvärr har jag dock drabbats av en sinnessjuk graviditetsförvirring. Jag har blivit lika förvirrad som anse och två sådana under samma tak är förödande.
Jag öppnar flingorna på fel håll, jag glömmer bort att jag bestämt möte med folk, glömmer nycklar och massa anndra viktiga saker överallt. Jag säger fel ord när jag ska beskriva saker eller be anse om nått. Jag säger tre ord taget från nått jag gått och tänkt på och förväntar mig att anse ska hänga med i vad jag menar.
Jag hade kunnat fortsätta forever, men ni hör ju själva. Det är ohållbart.
Plus att jag börjar bli ganska klumpig nu. Fastän jag inte är särskilt stor så är jag förbannat osmidig.
Anse försöker hjälpa mig upp ur soffan och sängen när jag ligger och sparkar som en skalbagge på rygg.
Han gör det till och med i sömnen när jag måste upp och kissa mitt i natten. Då knuffar han upp mig ur sängen.
Han är en riktig klippa, vet inte hur jag hade fixat det utan honom.
Dock vänta jag bara på att han ska förväxla mina "jag måste på toa"-sprattel med "jag vill bara vända mig"-rörelser och knuffa mig ur sängen.
Men hur som helst, han är bäst oavsett.
